Varför jag sprayade Neovas kontor

Många i min familj har reagerat starkt på min sprayning av Neovas kontor i Finland förra veckan. Om du är en nära person till mig och också känner starka känslor, var snäll och läs denna text, för du känner ju mig, och du vet att jag inte är benägen till våld.

Jag kommer inte att försöka ändra dina känslor, för du har rätt att känna vad du än känner. Kanske är det avsky, kanske rädsla eller oro, kanske ilska, kanske oförstående, eller kanske till och med skam över att din vän “gjorde något sådant” och “blev tagen av polisen”.

Jag vill påminna dig om att jag fortfarande är mig själv. Glöm inte alla våra minnen och samtal. Känn vad du känner, men gör inte misstaget att stereotypisera mig som en “brottsling”, för det skulle inte vara rättvist. Jag är fortfarande samma Ludvig – tålmodig, glömsk, älskar att läsa, ivrig att hjälpa till. Så hur kunde Ludvig göra något sådant här?

Vi kan börja såhär: Ingen vill få sin egendom förstörd. Alla har rätt till lugn och ro, till att få ha sitt ifred. Man kan ha olika åsikter eller arbeta för ädla ändamål, men vi måste respektera varandra och de lagar vi stiftat tillsammans i samhället. Jag håller med om detta.

Det var just för att försvara dessa principer som jag sprayade ner den här byggnaden. Jag gjorde det för att stoppa och begränsa det våld som just nu äger rum. Neova, ett fossilbränsleföretag, är fullt medvetna om sitt bidrag till förstörelsen av levnadsförhållandena på jorden. De underblåser den oåterkalleliga uppvärmningen av planeten. Det jag gjorde var en handling i självförsvar. Det var en handling för att försvara mitt eget och andras liv i omedelbar fara.

Så. Det är egentligen allt jag behöver säga. Du behöver inte läsa vidare om du inte vill. För jag har påpekat allvaret i den globala uppvärmningen i åratal. Om du har lyssnat och tagit dig besväret att inse vad som händer, borde du kunna förstå mina handlingar, även om du inte själv skulle ha agerat på samma sätt. Resten av den här texten är en kort sammanfattning av saker jag har sagt många gånger tidigare.

Global uppvärmning handlar om våld. Våld tar sig många former: Om någon slår dig är det våld, och om någon förgiftar din brunn och du dör av törst, då är det också våld.

Kolla upp hur många människor som dog i årets värmeböljor bara i Europa. Se på människorna i Nepal som flyr från den plötsliga katastrofala översvämningen som orsakades av en glaciärkollaps. Har du redan glömt bränderna som drabbade Sverige 2018, Australien 2019-2020, Kalifornien 2025? Eller översvämningarna i södra Polen och Tjeckien för två år sedan, när tågen slutade gå helt? Jag borde egentligen inte behöva säga något mer. På 1980-talet var klimatförändringarna en avlägsen möjlighet; nu är de påtagliga, och detta är bara början.

Jorden blir varmare. Detta är ett faktum, inte en åsikt. Som ett resultat kommer det att bli fler och fler katastrofer; de kommer att bli mer våldsamma, mer frekventa, mer långvariga och naturligtvis kräva fler liv och förstöra egendom. Till dessa dramatiska exempel bör läggas den tysta döden som är torka, försaltning av kustnära åkermark, och ett trynande fiske på grund av vattenförsurning.

Allt detta är inte en slump eller Guds hand, utan resultatet av mänskliga handlingar. Offrens blod är på Neovas, Shells och BPs händer. Och det värsta är att vi inte talar om en våldshandling som avslutats, utan våld som pågår här och nu och intensifieras ännu mer.

Jag känner mig skräckslagen när jag tänker på framtiden. Bottenlös rädsla, terror, då den oundvikliga förstörelsen kräver fler och fler liv varje år. Varje år varmare än det förra. Mark som inte längre ger den skörd den en gång gjorde. Floder som torkar ut.

Jag känner ensamhet och isolering när så många av mina nära och kära vänder bort sina ansikten, täcker för öronen, byter ämne till något lättare och listar en lång rad ursäkter. När ni tystar mig, när ni säger “inte just nu”. Eller när ni lyssnar, suckar och håller med, men sedan fortsätter era liv precis som vanligt.

Men jag känner mig inte förlamad. Jag gör vad jag kan, jag är inte ensam, och framtiden beror på oss alla. Kanske, om Gud vill, kommer vi någon gång ta upp kampen för våra liv tillsammans. Som jag alltid säger, jag är alltid öppen för samtal - bara ring. Under tiden är jag stolt över att ha spraymålat Neova-kontoret i Jyväskylä, Finland.

Och förresten, färgen var vattenlöslig, och det regnade samma eftermiddag.