Vad pratar du om?
Vad är det du pratar om?
Alla som träffat mig har nog märkt att jag återkommer till klimatkrisen. Jag tar upp den, jag försöker utbilda om den, jag har många känslor kopplade till den. Men vad är grejen då? Vi tar det från början och i grova penseldrag, för det verkar som att många skulle behöva en sammanfattning.
Det är varmare på jorden nu än det var när jag var barn. Det är varmare i Sverige. Vi har mindre snö på vintrarna, vintern kommer mycket senare. Somrarna är varmare, och det glädjer vi oss åt tills torkan resulterar i skogsbränder och dåliga skördar. SMHI
Man vill ju gärna tänka att det kommer varmare och kallare år, att det där går i cykler. Men så är inte fallet - tar man medeltemperaturen för hela klotet så fortsätter den bara att stiga, år för år, och vi vet att den kommer fortsätta stiga också. När är det för varmt? Wikipedia
Vi är vana vid att tänka på naturen som något oändligt och obevekligt. “Det är bara Gud som bestämmer vädret”, sa en släkting till mig. Men vi vet att anledningen till att det fortsätter bli varmare är mänsklig aktivitet. Vi bränner upp olja som vi har borrat upp ur marken. Koldioxiden som släpps loss är inte giftig, men vi släpper ut så otroligt stora mängder att vi förändrar atmosfärens sammansättning. Den samlar då upp mer värme från solen än den tidigare gjort, och skapar sakta men säkert ett klimat som vi och våra samhällen inte är anpassade till. Ju mer olja vi bränner desto starkare blir den här effekten - jorden tar upp ännu mer värme. NASA Amerikanske Vetenskapsakademin
Det finns fysiska gränser för vad en människa klarar av. Vår kroppstemperatur måste hålla sig på 37 grader. Vi kan kyla av oss genom att svettas, men om det är för varmt räcker det inte till. Det kan vara så varmt att man inte överlever ens i skuggan. En sån värmebölja - det har vi aldrig upplevt i Sverige. Men de händer redan på olika platser i världen, till exempel i Indien, Mellanöstern och Afrika, dem blir vanligare och stannar längre. Då går det faktiskt inte att bo på en plats. Vart ska människor ta vägen? Och vem ska hjälpa dem förflytta sig, vem kommer ta emot dem? science.org
Jag älskar Stockholm, det är så fint med vattnet inblandat i stadsbilden. Faktum är att väldigt många städer är belägna nära kusten. Stigande temperaturer kommer också göra att havsnivåer ökar därför att is på polerna smälter, och vatten expanderar när det blir varmare. Allt vatten i hela oceanerna kommer alltså bli lite lite större, ta lite mer plats. Det kommer gå långsamt därför att havet är stort. Men med högre havsnivåer påverkas Stockholm, New York, Gdansk, och så många platser vi älskar. Hur dyrt blir det när tunnelbanan översvämmas? NASA - Jordens indikatorer NASA - interaktivt verktyg
Haven blir också surare. De tar upp jättemycket av koldioxiden vi släpper ut, men i denna kemiska process bildas en syra. När detta går för långt kan många havsorganismer inte längre överleva, till exempel musslor, för surheten i vattnet fräter sönder deras skal. När dessa försvinner, hotas också de djur som äter dem. Hela näringskedjan påverkas. Och det påverkar oss - vi livnär oss av havet. Om försurning
Något annat fruktansvärt är naturkatastrofer. Nu när det är varmare har vi fler, kraftigare översvämningar på platser där de tidigare aldrig hände. Skogsbränder i större utsträckning och intensitet. Orkaner som kommer oftare. Försök att ta in, att det finns gränser för vad människor klarar av. Om en orkan kommer vart hundrade år så kanske man hinner återhämta sig. Men vart tjugonde år? Vart tionde? Då klarar folk inte heller att bo kvar. Men vart ska de flytta? Vem ska ta hand om dem? NASA
Vi lever på planeten jorden och den är vårt hem. I ett hem ska det finnas skydd och näring, men det kommer vi ha mindre av, och vi har ingentans att ta vägen. Vi människor har orsakat det. Vi kan inte ändra det vi gjort, men vi har ett val här och nu, om vi ska fortsätta göra det ännu värre. Vi måste välja att sluta göra det värre. Det är därför jag fortsätter prata om klimatkrisen, för det är så sjukt bråttom, för så mycket skada är redan gjort, och för att det blir värre för varje dag vi tvekar.
Men jag möts av en sån förfärlig reaktion. Att folk inte bryr sig - hur kan du inte bry dig om allas vårt hem? Att folk förnekar, förminskar, förlöjligar. Det är svårt att stå ut. Jag står här och bara upprepar vedertagen kunskap som vetenskapen känt till i decennier - som världens samlade forskarkårer har enats kring i tiotals år - och folk tittar på mig som om det är jag som är galen. IPCC - världens forskarkårers samlade rapporter Wikipedia - forskarkonsensus om klimatet
Vi måste få ner utsläppen till noll. Jag vet att det är svårt, jag vet att det känns orättvist. Jag är så ledsen att det är så. Men alla ursäkter och undanflykter är distraktioner som kostar oss dyrbar tid. Vi har inte råd att bråka om vad som är rättvist. Vi har inte råd med önsketänkande. Ställ dig frågan “vad kan jag göra för att hjälpa till att få utsläppen till noll?” och gör det. Allt räknas, men det viktigaste du kan göra är att påverka samhället. Gå med i en organisation som skapar press på politiker. För vi måste skapa förändring genom lagar och politik. Lär dig mer. Lär dig tillsammans med andra. Diskutera, ställ frågor, men nöj dig inte med tankedödande platityder.
Stödj dem som kämpar. Vi behöver det så jävla mycket, jag själv känner mig så otroligt svag. Jag bryr mig om dig och vill säkra din framtid. Du kan väl åtminstone ge ett leende tillbaka.