Bokrapport: Moralisk excellens - om att överträffa plikten (Mats J. Hansson)

Stadsbiblioteket i Lund är en ström av inspiration och kunskap för mig. Jag vet inte vem som jobbar där som ständigt lyckas plocka fram böcker som känns så skräddarsydda. Jag plockade upp den här för att den fick mig att tänka på vissa interaktioner jag haft som klimataktivist. “Tack för att ni gör det här, var modiga ni är” - “Men kom och hjälp oss då, du med” - tystnad. Vad kan jag egentligen förvänta mig av andra?

“Bör förutsätter kan”. Det är ett uttryck som förekom i boken. Att om något ska vara ett krav så måste det per definition också vara genomförbart. Men det togs ett steg längre. Om vi ska formulera normer som ska gälla generellt i samhället, då får de (enligt författaren som citerar olika filosofer) inte ta för mycket i anspråk. “Bör förutsätter kan (utan större ansträngning).” Jag fann det påståendet jättefascinerande. Äntligen hade någon formulerat något i klarspråk som jag tror många tänker och lever efter, men ingen hade sagt till mig öppet: “Du kan inte kräva något av folk, som skulle innebära för mycket ansträngning. Om det innebär ansträngning eller risk, måste det förbli frivilligt.”

Så jag borde inte bli besviken på folk, om de inte ställer om sina konsumptionsvanor, inte upphör med att flyga, inte engagerar sig politiskt för att begränsa skadan från klimatkrisen. Visserligen vore dessa bra saker, men eftersom de är så krävande så kan vi inte ha en generell norm där vi förväntar oss att alla ska göra uppoffringen. Samtidigt som mycket i detta klingar sant i mig, står vi fortfarande med en verklighet som kräver uppoffringar av oss alla. Det är såklart väldigt frustrerande att naturen inte passar in i våra förväntingar på en moral som vi kan ta till oss. Vad gör vi med det? Uppriktig fråga.

Det finns också ett kapitel kallat “för god för sitt eget bästa”. Där utforskar författaren altruism. Att göra goda saker för andras skull, eller för att göra världen bättre. Men hur är det med sådana handlingar som på något “objektivt” sätt kan ses som att de gör mycket gott, men där det samtidigt saknas en personlig relation med en mottagare? Vi som är rika skulle ju alltid kunna skänka mycket mer pengar till krigshärjade länder, all bekvämlighet jag tillåter mig kan på något sätt ses som att den är på bekostnad av någons rätt till livsuppehållande resurser.

Och hur funkar det moraliskt att jag å ena sidan vill göra så mycket gott jag kan, och å andra sidan prioriterar min familj, trots att jag påstår att alla är lika mycket värda? Betyder det kanske att det inte finns någon moral, bara själviskhet? Eller kan de förenas?

Genom att vrida och vända på dessa exempel, många som jag inte hade tänkt på, fick jag många nya perspektiv. Jag rekommenderar boken.

För övrigt så har jag haft en intensiv sommar, jag är i ett sånt mentalt tillstånd att jag kännet att mycket händer inom mig, igen, och just därför har svårt att skriva om det. Men det kanske släpper snart. Jag är i Stockholm från onsdag till lördag.