Krisernas tid - ekologi och ekonomi under kapitalismen (Ståle Holgersen)

Jag är ovan att prata om kapitalism och klass. Min familjehistoria gör också att kommunism känns obekvämt. När jag på sistone trillat in i olika “vänstersammanhang” har jag försökt vara nyfiken. Jag frågade en annan aktivist vad kapitalism egentligen är för någonting, och fick låna denna bok som svar.

Ståle Holgersen är docent och universitetslektor i kulturgeografi vid Örebro universitet. På första sidan skriver han att “ju mindre makt och inflytande en människa har, desto mer respekt förtjänar hon” samt att “boken är skriven för att undersöka makten”. Så det kändes som en bok jag gärna ville läsa.

Insikter:

• Kapitalismen är ett sätt att ordna samhället. Det går ut på att lagar och ekonomi anpassas efter att de som har mest ska kunna ackumulera ännu mera.
• Kapitalister är de som äger företagen. Man kan göra det mer komplicerat än så.
• Ekonomiska kriser gör kapitalismen starkare (förvånansvärt nog) - de som har mest utnyttjar krismoment för att införa ännu fler lagar och reformer som öppnar för dem att ackumulera mer på andras bekostnad. Privatisering av skolsystem nämns som exempel.
• Ett motstånd kan inte organiseras genom att vänta på “när det blir illa nog” och hoppas att folk “reser sig” då, för folk är som svagast i kriserna och lättare att utnyttja. Motståndet behöver kontinuerlig organisering, även om trigger-moment kan utlösa händelseförlopp.
• Kapitalisterna är ansvariga för klimatkrisen. Men alla andra drabbas först och hårdast. (Det visste jag redan!)
• Att “krossa kapitalismen” skulle kunna innebära att lagar, policyer, och ekonomi istället orienteras på andra prioriteter - som till exempel människors välmående - på bekostnad av sämre förutsättningar att ackumulera mer pengar för sakens skull.
• Att “krossa kapitalismen” kan också betyda att konkret ta ifrån de allra rikaste deras förmögenhet eller makt i någon utsträckning, för att den behövs mer för samhällets bästa på ett annat håll. Då gör man det väldigt konkret och tänker på “de som är kapitalisterna just nu” som synonymt med “kapitalismen” själv. Jag påminner att det existerande kapitalistiska systemet redan gör detta mot vanligt folk, så det är inget nytt i sig.

Sammanfattningsvis - som evig ingenjör tycker jag den här boken liksom så många politiska texter är alldeles för vag och otydlig. Men det kanske bara är så. Tydliggörandet kanske liksom är jobbet i sig. Det var en bra bok i den bemärkelsen att den öppet pratar om maktförhållanden - är det här något marxister gör generellt? Då kanske jag borde läsa fler marxister. För jag är väldigt trött på att samhället i stort, och tekniska sammanhang synnerligen, inte ifrågasätter och synliggör maktrelationer. Det var också en bra bok för den ställde kritiska frågor till marxisterna, och pekade på varför många saker som pratas om, inte funkar. Till sist var det en bra bok för den var välinformerad av klimatkrisens kontext, också något sällsynt.

På söndag ska jag till Almedalen för att göra det där förtydligande-jobbet! Vi ska synliggöra att Sverige har fler miljardärer per capita än USA, och de betalar mindre skatt än min mamma. Följ Ta Tillbaka Framtiden för mer om det!