Om mina projekt - Katolskt nätverk för människan och jorden

Ett av mina pågående projekt som syftar till att bemöta klimatkrisen är “katolskt nätverk för människan och jorden.” I denna blogg tänkte jag berätta lite om dess bakgrund, strategi, och planer framåt.

Det finns 1.4 miljarder katoliker i världen, 129 000 i Sverige, och 27 000 000 i Polen som är mina föräldrars hemland. En ganska signifikant folkgrupp ändå. Ska man tänka sig att vi ska samarbeta över statsgränser för att undvika krig och begränsa klimatkrisen, så skulle katolikernas bidrag vara värdefullt. Kyrkan kan även i bästa fall vara en aktör som står upp för långsiktiga mänskliga värden, och kan förespråka återhållsamhet och begränsningar, vilket varken företag eller regeringar verkar fysiskt kapabla till. Kort och gott: jag ser en viktig potential för katolska kyrkan att spela roll i klimatkrisen.

Det visar sig också att åtminstone kyrkans högsta hierarki, de senaste påvarna och deras team, inte suttit på sina händer, utan faktiskt flitigt lagt grundvalarna för just detta. Den förre påven Franciskus, må han vila i frid, är det självklara exemplet, allra tydligast genom sin encyklika Laudato Sí, vars hela första kapitel är en naturvetenskaplig lektion i klimatkrisen, dess orsaker, och dess konsekvenser. Påven förklarar klimatsystemet, vattentillgång, biologisk mångfald, skog, världshaven, urbanisering, mediers påverkan på människor, och global ojämlikhet. Här är bara några exempel (ladda ner texten här):

Klimatet är något gemensamt gott, tillhörigt alla och ämnat för alla. På den globala nivån är det ett komplext system länkat till flera av det mänskliga livets viktigaste förutsättningar. Det råder en mycket solid vetenskaplig samstämmighet om att vi bevittnar en oroande klimatuppvärmning. Under de senaste decennierna har denna uppvärmning åtföljts av en oavbruten höjning av havsnivån och, som det förefaller, av en ökning av extrema väderförhållan den, även om vetenskapligt fastställda orsaker inte kan kopplas till varje enskilt fenomen. Mänskligheten måste inse nödvändigheten av förändringar när det gäller livsstil, produktion och konsumtion för att bekämpa denna uppvärmning eller åtminstone de mänskliga orsaker som åstadkommer eller förvärrar situationen.

Många av dem som äger betydande resurser och ekonomisk och politisk makt förefaller främst upptagna av att dölja problemen eller förtiga symtomen, och försöker bara dämpa några av de negativa verkningarna av klimatförändringen. Tyvärr visar många av dessa symtom att effekterna kommer att bli allt värre om vi fortsätter med nuvarande produktions- och konsumtionsmodeller. Det finns ett brådskande behov av att utveckla strategier så att utsläpp av koldioxid och andra höggradigt förorenande gaser drastiskt kan minska inom de närmaste åren, till exempel ersättning för fossila bränslen och utvecklandet av förnybara energikällor. Tillgången i världen på ren och förnybar energi är minimal. Det finns fortfarande behov av att utveckla fungerande teknologier för lagring. En del länder har gjort avsevärda framsteg men utgör långt ifrån någon markant andel. Investeringar har också gjorts i produktion och transporter som kräver mindre energi och råmaterial, liksom i metoder för byggande och husrenovering som höjer energieffektiviteten. Men sådana goda exempel är fortfarande långt ifrån allmänt förekommande.

Ska det behövas att påven ska förklara allt det här då? Nej, påven är inte auktoritet på atmosfärisk simulering eller isvattenflöden - det har vi vetenskapsmän till. Men de har redan sagt allt det här i decennier. Tyvärr lyssnar vi inte - dels saknar många förmågan att urskilja, dels saboteras de aktivt av fossilindustrins lobbyapparat som aktivt sår tvivel och osäkerher, som med flit undergräver legitima forskares auktoritet för ekonomiska och ideologika intressen¹. I den situationen är det signifikant att påven tar sig tiden att säga det självklara - det skickar en signal, det markerar att det här behöver vi lägga uppmärksamhet på.

Laudato Sí är en undebar text, den innehåller så mycket mer än bara den vetenskapliga inledningen. Även icke-troende kan nog lära sig mycket på ett filosofiskt-etiskt plan av hur han postionerar oss i relation till andras lidande i världen genom klimatkrisen. Franciskus skrev åtta år senare en andra text, “Laudate Deum”, som är kortare men mycket skarpare och inte lämnar några tvivel vad gäller hans budskap: det finns ingen ursäkt att inte engagera sig för att hindra klimatkrisen, som katolik. Börjar man lyssna efter det lägger man förresten märke till samma budskap hos flera tidigare påvar, och nuvarande påve Leo fortsätter på samma spår.

Har påvarnas arbete funkat, har det mobiliserat 1.4 miljarder katoliker till att kämpa för klimatet? Ja och nej. Det finns många goda exempel, från lokala klädbytardagar i församlingar till koordingerad desinvestering i fossila bränslen². Men långt ifrån alla församlingar engagerar sig, och i Sverige lyser katolska kyrkan med sin frånvaro i hållbarhetssammanhang³. Jag har stött på präster som är öppna klimatförnekare i Kyrkan, och så uppfattas Katolska Kyrkan såklart som ett konservativt och “höger” sammangang, och i den idévärlden verkar det tyvärr ingå att man ska förneka, eller i alla fall trivialisera, klimatkrisen.

Vad gör då jag mot bakgrund av det? Under förra året började jag småskaligt genom att leda en “bönegrupp för klimatet” i sankta Eugenia församling i Stockholm. Som komplement till bönestunder och samtal använde jag mig av samma princip som används i aktivism - ta en jobbig sanning vi tittar bort från, och gör något som vänder strålkastarljuset dit. Till exempel bjöd jag in församlingsmedlemmar att skriva brev tillsammans med mig - brev till klimataktivister som satt i häkte. Detta möttes av starka motreaktioner, anklagelser om att stötta illegal verksamhet och så vidare. I detsamma synliggjordes vår tystnadskultur! Församlingen fick bevittna sin mörka sida - hur vi hundra gånger hellre kastar skit på aktivister och hyperfokuserar på lagar och regler, istället för att ens för en sekund begrunda att stora delar av världsbefolkningen håller på att förlora sitt levebröd. Så det var ganska intressant.

Nu och framåt

Tillsammans med Björn, en dominikansk munk i Lund, bygger vi ett “katolskt nätverk för människan och jorden”. Hypotesen är att det visst finns många katoliker som bryr sig om kriserna som drabbar världen, men att de inte känner att de får ta plats i sina församlingar. Om vi kopplar ihop dem kanske vi kan få alla att våga ta synliga initiativ som sänder budskapet att det är självklart att “ta hand om skapelsen” som katolik. Så det är det vi siktar på.

Vi började med ett upprop. Vi ville att det skulle tala klarspråk om klimatkrisen, krig, och ojämlikhet, och samtidigt inte avfärdas som “politiskt”. Resultatet ligger publicerat på katolska kyrkans officiella webbsida (scrolla ner). Det är en text som tog flera månaders arbete och avvägning, men som jag är ordentligt stolt över.

För att sedan nå ut med uppropet, och bjuda in till tre zoom-träffar, använde vi en strategi som till stor del gick ut på att utnyttja gamla goda… facebook. Japp - jag sökte upp några dussin katolska facebookgrupper, gick med, och delade informationen där, som komplement till att Katolska Kyrkans officiella konto också postade den där och på instagram. Det funkade. Vi fick in 10-20 deltagare ändå från hela Sverige, inga massor men en tillräcklig start att jobba från.

I Zoommötena presenterade jag och Björn olika reflektioner och fördjupningar i hur den katolska socialläran kallar till att värna skapelsen. För “deltagarna måste känna att de får nåt”. Detta som komplement till gemenskapsskapande och agensbyggande övningar och hemläxor.

Nu har vi haft en första fysisk träff igår, där vi kunde gå på djupet mycket mer och börja planera väldigt konkreta aktiviteter. För det här är nästa steg: i September har kyrkorna något som kallas “Skapelsetid”, och det är den perfekta tiden för katoliker att ordna synliga, positiva initiativ med budskapet att skapelsen är viktig. Så vi jobbar stenhårt nu för att stötta och uppmuntra deltagarna över hela Sverige att komma på idéer och förverkliga dem, efter vad som känns kul och passar i deras kontext. Förhoppningsvis blir den gemensamma effekten verkligen kännbar, och inspirerar vidare många fler katoliker att komma igång själva.

Som slutkläm kan jag säga att det ger mig mycket att engagera mig i ett lite annat kontext än typisk “aktivism”, det bringar mig till kontemplation och eftertanke på ett nytt sätt. Jag får hjälp och ett sammanhang att överväga hur mitt engagemang i klimatkrisen hänger ihop med allt på ett andligt sätt, också. Och jag lär mig mycket om hur man ska prata för att nå människors hjärtan.

Tack om du läst såhär långt! Snart kanske jag skriver några fler bloggar som djupdyker i andra projekt jag har på gång, och strategin bakom dem!

Tack om du läst såhär långt! Snart kanske jag skriver några fler bloggar som djupdyker i andra projekt jag har på gång, och strategin bakom dem!