Stolt över mig själv efter Caritas årsmöte

Jag känner mig stolt över mig själv just nu. Caritas är Katolska Kyrkans stöd- och biståndsorganisation, och idag deltog jag på Caritas Sveriges årsmöte. Jag hade skickat in en motion med titeln “Bjud in klimataktivister till kyrkan.” Den mottogs positivt, jag fick även tillfälle att prata en kort stund om varför klimatengagemang borde vara en självklar del av den katolska tron, och att detta behöver synliggöras mer.

Efter årsmötet kom någon fram till mig och ifrågasatte huruvida jag även menar de där “rädda våtmarkerna” som terroriserar samhället. Jag kunde svara respektfullt men bestämt, stå på mig för vad jag tyckte är rätt, och lyckades till och med undvika att fastna i någon längre debatt. Sedan träffade jag lite annat intressant folk.

Inget särkilt förändrades där och då, men samtidig känner jag att min närvaro var viktig. Jag var där. Jag markerade. Den Katolska Kyrkan jag vill kunna stå för ska grunda sig på kärlek i handling. Det ska vara välkommet och uppmuntrat att engagera sig för global rättvisa och alla folks bästa. Tyvärr är detta långt ifrån självklart just nu, men idag gjorde jag motsatsen lite mindre självklar.