När blir klimatbudskap ett övergrepp?

Mänskligheten står inför många obekväma sanningar, och det finns många anledningar att säga “vi måste ändra våra livsstilar för att hålla oss inom planetens gränser”. Men varje budskap har en avsändare och en mottagare, och här kan det bli fel. När vissa avsändare säger till andra “vi” att “vi måste ändra nåt” kan det bli en situation som inte kan beskrivas på annat sätt än ett övergrepp. Jag vill dekonstruera när det sker, vilka avsändare och “vi” som är skadliga, och var budskapet egentligen hör hemma.

Vilka är “vi” vars livsstilar måste ändras?

Alla bidrar inte jämnt till de dödliga utsläppen av växthusgaser. Det är de rikastes livsstilar och konsumptionsvanor som framför allt måste förändras. Att börja i någon annan ända, d.v.s. främst fokusera på hur de fattigaste kan sänka sina utsläpp utan att ställa samma fråga om de rikaste, bär formen av ett övergrepp.

Klicka här för siffror och fakta.

• I världen: En person i de 0.1% rikaste i världen släpper ut över 800kg koldioxid varje dag, medans de fattigaste 50% släpper 2 kg per dag (Oxfam)
• I Sverige: En av de rikaste 1% släpper ut 11 gånger mer än en ur den fattigare hälften. (Oxfam och SEI).
• Se även Daniel Pargmans sätt att visualisera det här: Du är en dinosaurie.

Vilka är “vi” som är ansvariga?

Det finns olika uppfattningar om hur samhällsförändring sker. Men låt oss ta bort det självklara. Den som gör sitt yttersta bara för att överleva kan inte hållas ansvarig. Den som knappt har råd med sjukvård kan inte förväntas köpa ny elbil.

“Vi” som måste göra något är i första hand vi som i någon mån har utrymme till övers, vad gäller tid eller ekonomi. Ju mer makt, desto mer ansvar. Sedan kan nästan alla göra något, till exempel uttrycka stöd. Men det är destruktivt att lägga ansvaret för förändring på de mest utsatta. Det skapar dissonans och misstro.

Vilka är “vi” som påverkas av att planetens gränser överträds?

Återigen drabbas de fattigaste först, därför att de bor i områden som är mest utsatta för naturkatastrofer, påverkas hårdare av höjda matpriser, och saknar möjlighet att t.ex. flytta.

Men i längden menar jag att verkligen alla påverkas. Vid civilisationskollaps räcker inte de rikas bankkonton hur länge som helst, inflation kan gå åt skogen och vi behöver alla varandra i olika samhällsfunktioner. Bara för att du har det bra just nu, tro inte att det kommer skydda dig. Säg inte “vilken tur att båten läcker på andra sidan, inte här.”

Vad gör vi nu?

Om du kämpar för livet - kämpa på. Låt ingen PR-firma ge dig skuldkänslor. Be om hjälp - du kanske luras att avstå från det av destruktiva normer.

Om du är höginkomsttagare, har mycket makt, kankse sitter på ett högt ämbete - känn dig akut kallad att reflektera över vad du gör med den makt du fått. Liv står på spel. Börja med att prata med någon annan om det. Om du vill kan du höra av dig till mig.

Om du är någonstans mittemellan - vad du kan och borde göra beror på dina omständigheter. Kanske hjälper du en vän i nöd, och det får vara nog. Kanske hittar du ett sätt att hjälpa många. Värna om din uppmärksamhet. Om du tar hand om dig själv, så kanske du upptäcker mycket mer utrymme än du trodde att hjälpa andra.